Ibland är det skönt att ta ledigt från bloggandet för att hämta ny kraft! Ibland är det en prioriteringsfråga! Nu ska jag försöka återvända till bloggandet! Ett nyårslöfte....
Saddam är borta forever! Det är inte bra med dödsdomar rent principiellt. De är mot principen om livets okränkbarhet! De löser heller inga problem i sig! Men...
Ibland undrar jag om det ägnas mer tid åt att fördöma en dödsdom och dess verkställande än att fördöma våldsverkaren eller våldsverket när det är pågående! Det är lätt att diskutera humanism i fallet med enskilda dödsdomar, men det är svårt att med kraft stävja och fördöma våldsverk! Jag tycker det var bra att Saddam jagades bort från sin tron. Det var han som lade grunden till det elände vi ser idag, de efterverkningar vi ser efter hans frånfälle från makten och det vakuum som uppstått! Det är viktigt att plädera mot dödsdomar, men det är om möjligt ännu viktigare att stödja alla de som är offer för krigsherrars vansinne snabbt och effektivt.
Darfur har vi beskådat från vår fjärran horisont och bara konstaterat att det som sker sker och inget kan göras eftersom sanktioner för ett ingripande måste läggas först. Under tiden svälter och mördas hundratusentals människor. Hade Sudan varit en oljemakt hade läget varit ett helt annat, var så säker.
Ibland fungerar FN som en bromskloss, eftersom flera stormakter med helt diametrala intressen och politiska system i säkerhetsrådet ska enas om sanktioner. Det blir inte mycket av verkstad.
Varje människa som dör i exempelvis Darfur på grund av de krigshandlingar som äger rum där utgör ett större misslyckande än det faktum att Saddam hängdes i morse.
Med dessa ord vill jag önska er ett Gott Nytt humanistiskt och socialliberalt År 2007!
