Individen är större än kollektivet!

Som jag tidigare skrivit är jag aktiv i nätverket socialliberal.nu. Jag svarade en ny medlem som inte är fp-are utan SAP-are på frågan om detta var ett problem:

"Det är ok att tillhöra andra partier än (fp)!
Det centrala är att du som medlem har ett socialt perspektiv (humanism, pluralism, samarbete, inkännande) och ett liberalt (individen är större än kollektivet)."

Vad menar jag nu med att individen är större än kollektivet?

Jag menar inte att kollektivet som maktinstrument är svagare än individen!
Jag menar inte att det är fel att tillhöra kollektiv!
Jag menar inte att alla kollektiv är dåliga!

Jag menar att individens egenvärde, i termer av unicitet med egna behov och självklar rätt att att vara fri från förtryck, är oändligt mycket större än kollektivets egenvärde. Kollektivet är inget självändamål och är inget värt utan nöjda medlemmar som av egen fri vilja söker sig dit och stannar kvar där.

Kollektivet som tvingar till sig medlemmar har förbrukat sitt värde. Kollektivism är att värdera kollektivet högre än individen: "Det som är bra för kollektivet är bra för individen". I sådana samhällen kommer alltid individen i kläm. Extremt kollektivistiska samhällen kallar vi normalt socialistiska. Även extremt nationalistiska samhällen är kollektivistiska.

De som anammar båda ideologierna i en ohelig soppa och blandar in rasteori kallar vi nazister.

Behöver vi ett nytt socialliberalt parti?

Jag är engagerad i det socialliberala nätverket socialliberal.nu (moderator, infomaster, webbmaster, admin, ledarredaktör). Nätverket drogs igång av Staffan Werme och drivs som sagt på lågvarv av mig just nu.

En fråga som väckts handlar om (o)nödvändigheten att bilda ett nytt (verkligt) socialliberalt parti. "Folkpartiet har svikit sina ideal" är en vanlig tonart på sidan. Det är på sätt och vis sant!

Just nu har vi drabbats av Jodenius- Jakobssons syndrom. Är det en kromosomförändring, eller vad är det? Nej, men något fel är det! Något gick verkligen snett i perioden mellan 2002-2006. Positioneringen har inte varit helt lyckad. Politiker med höga ambitioner och debattsvada har trätt fram och gjort en del klavertramp (Rojas och integrationsrapporten).

Positioneringen som buggningens främsta företrädare (tillsammans med (s)) har kanske inte heller varit helt rätt.

Vi måste återgå till att bli människans främsta företrädare. Det kommer alltid att finnas människor som halkar efter därför att (män)niskor, myndigheter, företag, institutioner, skolan, lagstiftningen etc, inte fungerar. Det är de efterhalkade, de som står sist i friheternas kö som ska stå i främsta rummet. Det är de slagna kvinnorna, de våldtagna barnen, de utvisade (och senare kanske dödade) flyktingarna som är de mest behövande. Det handlar om ren humanism.

Detta innebär inte att vi ska löpa gatlopp med marknadsekonomins aktörer, vilket många på vänsterkanten tycks tro är en god medicin. En väl fungerande marknad (som skapar resurser) kombinerad med demokrati, och en humanistisk och öppen rättsstat är den bästa medicinen för fortsatt välfärd. Det vinner alla på och inte minst då de mest efterhalkade.

Angående ett nytt parti så tror jag att Folkpartiet likt Fågel Fenix snart reser sig (kanske inte ur askan direkt) och visar ett ännu tydligare socialliberalt ansikte.