Jag är engagerad i det socialliberala nätverket socialliberal.nu (moderator, infomaster, webbmaster, admin, ledarredaktör). Nätverket drogs igång av Staffan Werme och drivs som sagt på lågvarv av mig just nu.
En fråga som väckts handlar om (o)nödvändigheten att bilda ett nytt (verkligt) socialliberalt parti. "Folkpartiet har svikit sina ideal" är en vanlig tonart på sidan. Det är på sätt och vis sant!
Just nu har vi drabbats av Jodenius- Jakobssons syndrom. Är det en kromosomförändring, eller vad är det? Nej, men något fel är det! Något gick verkligen snett i perioden mellan 2002-2006. Positioneringen har inte varit helt lyckad. Politiker med höga ambitioner och debattsvada har trätt fram och gjort en del klavertramp (Rojas och integrationsrapporten).
Positioneringen som buggningens främsta företrädare (tillsammans med (s)) har kanske inte heller varit helt rätt.
Vi måste återgå till att bli människans främsta företrädare. Det kommer alltid att finnas människor som halkar efter därför att (män)niskor, myndigheter, företag, institutioner, skolan, lagstiftningen etc, inte fungerar. Det är de efterhalkade, de som står sist i friheternas kö som ska stå i främsta rummet. Det är de slagna kvinnorna, de våldtagna barnen, de utvisade (och senare kanske dödade) flyktingarna som är de mest behövande. Det handlar om ren humanism.
Detta innebär inte att vi ska löpa gatlopp med marknadsekonomins aktörer, vilket många på vänsterkanten tycks tro är en god medicin. En väl fungerande marknad (som skapar resurser) kombinerad med demokrati, och en humanistisk och öppen rättsstat är den bästa medicinen för fortsatt välfärd. Det vinner alla på och inte minst då de mest efterhalkade.
Angående ett nytt parti så tror jag att Folkpartiet likt Fågel Fenix snart reser sig (kanske inte ur askan direkt) och visar ett ännu tydligare socialliberalt ansikte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar